den dagen, ritar jag ett kors i taket;

jag blir så glad.. men ändå besviken..
varför lyssnar jag bara inte?
måste jag göra en så stor sak av det?
det går in genom ena örat och ut genom andra
men lämnar en massa tankar, bara konstiga tankar..
jag blir bara så himla osäker och nervös.
DET ÄR INTE SÅ? det är inte det...
godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0